Lika barn leka bäst
Jag började i en annan klass, på en annan skola.
Där hade jag en kompis som jag kände sen tidigare,
hon bodde på min gata.
Allt började ganska bra, och jag började få vänner.
Killarna retade mig, jag var svennebarn, jag var en gris...
Ja, inget jag inte hade hört förut, jag var nästan van kan man säga.
Till en dag brast det för mig.
Jag började slåss, på rasterna, fällde krokben på lektionerna, kastade papper...
Jag hade en jacka med en hård kedja som jag brukade slå killarna med när dom kom för nära.
En dag skulle vi iväg på utflykt, jag gjorde allt för att jävlas med
en kille i klassen som verkligen gick mig på nerverna, P.
Varken jag eller P hade gillat varandra från början,
och vi slogs ungefär varje rast och lärarna fick ibland gå imellan.
Denna dag cyklade vi dit vi skulle, och vi skrek massa saker mot varandra.
Tillslut hoppade båda av cyklarna och vi hamnade på marken, vi slogs och slogs...
Tills folk fattade att vi hade stannat.
Det slutade med att jag fick massa skrapsår och en fläskläpp, blev hemskickad och fick inte vara med på utflykten då det tydligen var jag som startat bråket... enligt grabbarna.
Hade ju inte jätte många i klassen så det var inga som stod bakom mig...
Där hade jag en kompis som jag kände sen tidigare,
hon bodde på min gata.
Allt började ganska bra, och jag började få vänner.
Killarna retade mig, jag var svennebarn, jag var en gris...
Ja, inget jag inte hade hört förut, jag var nästan van kan man säga.
Till en dag brast det för mig.
Jag började slåss, på rasterna, fällde krokben på lektionerna, kastade papper...
Jag hade en jacka med en hård kedja som jag brukade slå killarna med när dom kom för nära.
En dag skulle vi iväg på utflykt, jag gjorde allt för att jävlas med
en kille i klassen som verkligen gick mig på nerverna, P.
Varken jag eller P hade gillat varandra från början,
och vi slogs ungefär varje rast och lärarna fick ibland gå imellan.
Denna dag cyklade vi dit vi skulle, och vi skrek massa saker mot varandra.
Tillslut hoppade båda av cyklarna och vi hamnade på marken, vi slogs och slogs...
Tills folk fattade att vi hade stannat.
Det slutade med att jag fick massa skrapsår och en fläskläpp, blev hemskickad och fick inte vara med på utflykten då det tydligen var jag som startat bråket... enligt grabbarna.
Hade ju inte jätte många i klassen så det var inga som stod bakom mig...
Likt en hund med svansen mellan benen
Jag gick in till oss, mamma höll på och städade.
Hon städade alltid när hon mådde dåligt, det hade jag lärt mig.
Jag gick in i mitt rum likt en hund med svansen mellan benen, jag skämdes.
Varför skulle just min mamma vara såhär?
Jag gillade att vara inne hos "E", hon fick mig att känna mig hemma.
Deras hem blev som ett andra hem för mig och jag blev riktigt god vän hennes dotter.
Tiden gick, och mamma pratade inte om det som hade hänt.
Jag började fyran och mådde ganska bra i skolan, jag umgicks fortfarande med katarina.
En ny kille började i vår klass, Mattias.
En söt liten kille med blondt hår i page frisyr.
Jag minns att jag var så glad för han skulle få platsen breve mig.
jag och mattias blev ganska bra kompisar och umgicks lite då och då.
I femman förändrades allt, alla hade blivit annorlunda.
Allt gick så snabbt.
Det började med att folk började kalla mig elaka ord, hotade mig till att bli fysiska.
Jag blev kallad gris, hora, fitta, blev dragen i håret, fällde krokben, slagen...
Det blev så allvarligt att jag blev tvungen att byta skola...
Hon städade alltid när hon mådde dåligt, det hade jag lärt mig.
Jag gick in i mitt rum likt en hund med svansen mellan benen, jag skämdes.
Varför skulle just min mamma vara såhär?
Jag gillade att vara inne hos "E", hon fick mig att känna mig hemma.
Deras hem blev som ett andra hem för mig och jag blev riktigt god vän hennes dotter.
Tiden gick, och mamma pratade inte om det som hade hänt.
Jag började fyran och mådde ganska bra i skolan, jag umgicks fortfarande med katarina.
En ny kille började i vår klass, Mattias.
En söt liten kille med blondt hår i page frisyr.
Jag minns att jag var så glad för han skulle få platsen breve mig.
jag och mattias blev ganska bra kompisar och umgicks lite då och då.
I femman förändrades allt, alla hade blivit annorlunda.
Allt gick så snabbt.
Det började med att folk började kalla mig elaka ord, hotade mig till att bli fysiska.
Jag blev kallad gris, hora, fitta, blev dragen i håret, fällde krokben, slagen...
Det blev så allvarligt att jag blev tvungen att byta skola...
det kommer bli bra
Jag förklarade för kvinnan i telefonen allt som hänt och hon sa att hon hade skickat en ambulans.
Hon bad mig stanna i telefonen och ställde en rad frågor till mig.
"Andas hon som vanligt?"
"Är hon varm?"
"Hur ligger hon?"...
Det tog inte lång tid innan ambulansen kom, dom plingade på och jag öppnade.
In kom en man och en kvinna, båda med två väskor.
Dom kollade på mamma och frågade en rad frågor dom också.
"Hur mycket har hon druckit?"
"Tar hon nå tabletter?"
"Har du någon du kan sova hos inatt?"
Jag kunde inte svara på någon av dom.
Nej, jag vet inte hur mycket hon har druckit...
Jag vet inte... kolla i skåpen...
Jag vet inte...
Jag var vid denna tiden bra vän med vår grannes dotter Karin.
Mamma var god vän med hennes mamma, och hon var som en extra mamma för mig.
Vi kan kalla henne för "E"
Så jag ringde in dit och frågade om det gick bra, hon blev orolig och frågade om hon kunde hjälpa mig med något.
Nej, mamma var redan påväg till sjukhuset.
På morgonen väcker E mig och jag går upp och äter frukost.
Hon förklarar för mig att mamma hade blivit magpumpad och efter det vägrade hon vara kvar på sjukhuset.
Hon hade gått hem mitt i natten...
"Andas hon som vanligt?"
"Är hon varm?"
"Hur ligger hon?"...
Det tog inte lång tid innan ambulansen kom, dom plingade på och jag öppnade.
In kom en man och en kvinna, båda med två väskor.
Dom kollade på mamma och frågade en rad frågor dom också.
"Hur mycket har hon druckit?"
"Tar hon nå tabletter?"
"Har du någon du kan sova hos inatt?"
Jag kunde inte svara på någon av dom.
Nej, jag vet inte hur mycket hon har druckit...
Jag vet inte... kolla i skåpen...
Jag vet inte...
Jag var vid denna tiden bra vän med vår grannes dotter Karin.
Mamma var god vän med hennes mamma, och hon var som en extra mamma för mig.
Vi kan kalla henne för "E"
Så jag ringde in dit och frågade om det gick bra, hon blev orolig och frågade om hon kunde hjälpa mig med något.
Nej, mamma var redan påväg till sjukhuset.
På morgonen väcker E mig och jag går upp och äter frukost.
Hon förklarar för mig att mamma hade blivit magpumpad och efter det vägrade hon vara kvar på sjukhuset.
Hon hade gått hem mitt i natten...
112... vad är ditt problem?
En dag när jag var 11 år så åkte mamma och mormor iväg på en kryssning.
Mamma var så glad att få komma iväg lite med mamma sin för lite ensamtid.
Jag blev lämnad hemma med nyckel och dom skulle komma hem senare på kvällen/natten.
Dom åkte tidigt på morgonen, och mamma sa hejdå och tog sin stora rullväska och gick.
Jag gick till katarina som vanligt den dagen och kom hem vid 6 och värmde lite mat mamma lämnat.
Jag satt mig och kollade på tv och klockan blev 8 och det började bli mörkt.
Mörkrädd som jag var tände jag alla lampor som fanns på övervåningen.
Minsta lilla ljud gjorde ont i min mage och jag trodde någon skulle komma och ta mig.
Vid 12 ringer det på dörren, Där står mamma med ett sår över ögonbrynen och luktar sprit.
Mormor sa att hon hade ramlat och slagit sig på ett räcke när hon skulle av kryssningen.
Jag hjälpte mamma in med den stora väskan full av alkohol hon köpt.
Hon vinglade in i köket och ställde sig vid fläkten och rökte.
Jag ställde mig bakom henne och gav katterna lite mat.
"jag känner mig jätte konstig" säger hon.
Jag vände mig mot henne och det var allt jag hann innan hon ramlade ihop mot mig.
Med min lilla vikt kunde jag inte hålla upp henne så jag låg under henne.
Jag kravlade mig bort från henne.
Jag ställde mig över henne och ruskade på henne, "mamma... mamma!!"
Inget svar.
Precis som jag lärt mig så var min första tanke att ringa 112.
Med skakiga händer så tog jag upp telefonen och möttes av en kvinnoröst.
"112... vad är ditt problem?"
Mamma var så glad att få komma iväg lite med mamma sin för lite ensamtid.
Jag blev lämnad hemma med nyckel och dom skulle komma hem senare på kvällen/natten.
Dom åkte tidigt på morgonen, och mamma sa hejdå och tog sin stora rullväska och gick.
Jag gick till katarina som vanligt den dagen och kom hem vid 6 och värmde lite mat mamma lämnat.
Jag satt mig och kollade på tv och klockan blev 8 och det började bli mörkt.
Mörkrädd som jag var tände jag alla lampor som fanns på övervåningen.
Minsta lilla ljud gjorde ont i min mage och jag trodde någon skulle komma och ta mig.
Vid 12 ringer det på dörren, Där står mamma med ett sår över ögonbrynen och luktar sprit.
Mormor sa att hon hade ramlat och slagit sig på ett räcke när hon skulle av kryssningen.
Jag hjälpte mamma in med den stora väskan full av alkohol hon köpt.
Hon vinglade in i köket och ställde sig vid fläkten och rökte.
Jag ställde mig bakom henne och gav katterna lite mat.
"jag känner mig jätte konstig" säger hon.
Jag vände mig mot henne och det var allt jag hann innan hon ramlade ihop mot mig.
Med min lilla vikt kunde jag inte hålla upp henne så jag låg under henne.
Jag kravlade mig bort från henne.
Jag ställde mig över henne och ruskade på henne, "mamma... mamma!!"
Inget svar.
Precis som jag lärt mig så var min första tanke att ringa 112.
Med skakiga händer så tog jag upp telefonen och möttes av en kvinnoröst.
"112... vad är ditt problem?"
Kära dagbok
"Hej dagbok!
Jag vill berätta om en sak som hände igår.
Mamma var jätte sur på mig fast jag inte vet vad jag hade gjort.
Det slutade med att hon drog mig i håret.
Det gjorde jätte ont.
Jag är fortfarande öm i hårbotten.
Jag hoppas det här stannar mellan oss dagbok.
Vad jag än hade gjort mot mamma, så förtjänar jag väl det eftersom hon gjorde sådär"
- 10år.
När allt förändrades
år 2000 i mars flyttade vi alltså till ett litet radhus, jag fick ett rum med gröna väggar.
Första veckan var det fullt upp med att få bort alla flyttlådor som fanns överallt.
Det var nu jag började skriva dagbok, jag fick den i julklapp av mamma julen innan.
Det var en liten fluffig bok i form av ett hjärta.
I augusti 2000, så började jag skolan. Tredje klass, 3B.
Skolan låg nästan på baksidan av gården vi bodde på, trots det var jag rädd och mamma fick följa med mig.
Första dagen hade vi en utflykt till skogen, alla parade ihop sig två och två.
Alla fick någon, utom jag.
Eftersom jag var så blyg av mig struntade jag i det, jag ville inte hålla en främmande person i handen.
Tillslut märkte dom att jag stod ensam där i mina röda stövlar så dom parade ihop mig med en tjej som också var ensam. Katarina hette hon.
En söt tjej som fyllde nästan samma månad som mig, hon hade långt blondt vågigt hår.
Vi kollade på varandra och från den stunden tror båda visste, dig ska jag hålla i, föralltid.
Vi fnittrade hela dagen i skogen och hade jätte roligt.
När jag kom hem berättade jag allt för mamma, jag var så stolt.
Jag hade fått en kompis.
Katarina gick som sagt i min klass, hon var min bästa kompis och vi var med varandra varje dag.
Hon bodde hemma hos hennes mormor för hennes pappa var för upptagen med jobb,
och hennes mamma var alkolist så hon fick inte ha katarina.
Men katarina sov där ändå ibland.
Vi hade mycket gemensamt, vi skrattade tillsammans, vi grät tillsammans, vi bråkade aldrig.
Vi hade båda mammor med kärlek till alkoholen...
Hon var allt jag hade.
Första veckan var det fullt upp med att få bort alla flyttlådor som fanns överallt.
Det var nu jag började skriva dagbok, jag fick den i julklapp av mamma julen innan.
Det var en liten fluffig bok i form av ett hjärta.
I augusti 2000, så började jag skolan. Tredje klass, 3B.
Skolan låg nästan på baksidan av gården vi bodde på, trots det var jag rädd och mamma fick följa med mig.
Första dagen hade vi en utflykt till skogen, alla parade ihop sig två och två.
Alla fick någon, utom jag.
Eftersom jag var så blyg av mig struntade jag i det, jag ville inte hålla en främmande person i handen.
Tillslut märkte dom att jag stod ensam där i mina röda stövlar så dom parade ihop mig med en tjej som också var ensam. Katarina hette hon.
En söt tjej som fyllde nästan samma månad som mig, hon hade långt blondt vågigt hår.
Vi kollade på varandra och från den stunden tror båda visste, dig ska jag hålla i, föralltid.
Vi fnittrade hela dagen i skogen och hade jätte roligt.
När jag kom hem berättade jag allt för mamma, jag var så stolt.
Jag hade fått en kompis.
Katarina gick som sagt i min klass, hon var min bästa kompis och vi var med varandra varje dag.
Hon bodde hemma hos hennes mormor för hennes pappa var för upptagen med jobb,
och hennes mamma var alkolist så hon fick inte ha katarina.
Men katarina sov där ändå ibland.
Vi hade mycket gemensamt, vi skrattade tillsammans, vi grät tillsammans, vi bråkade aldrig.
Vi hade båda mammor med kärlek till alkoholen...
Hon var allt jag hade.
BBF
Min bästa kompis hette Paulina. Hon bodde precis under mig i huset breve.
Jag träffade henne en solig dag när jag var ute i lekparken på baksidan.
Minns det så väl som om det vore igår. Jag har fortfarande kvar det kortet på oss
som hennes mamma knäppte under den första dagen vi träffades.
Hon hade precis flyttat hit från Ryssland och kunde inte mycket svenska.
Men eftersom jag kunde ganska bra engelska för en 6-åring så pratade vi engelska med varandra.
Hon började i min klass i början av sommaren och vi tog alltid sällskap till skolan,
jag lärde henne svenska ord och vi blev världens bästa kompisar.
Hon hade ett gosedjur som var en apa, när jag fyllde 7år fick även jag en, en My little monkey.
Den apan var mitt allt, hon sov med mig, han kollade på tv med mig, han lekte med mig och paulina och hennes apa.
Vi fyra var bästa vänner.
Det var Paulina som lärde mig att bästa kompisar verkligen finns, eftersom jag aldrig haft en riktig kompis.
Hon var den som tröstade mig när jag var ledsen över mamma, hon var den som stod och väntade på mig när jag skulle hem från dagmamman när mamma jobbade sent, det var hon som alltid fanns några trappor ner.
Jag fick nästan 3 underbara år med denna tjej.
Sen berättade mamma en sak, jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt 9 åriga liv...
Vi skulle flytta från stockholm.
Vi skulle inte flytta 2 hus bort, vi skulle inte flytta några kilometer bort... Vi skulle flytta ifrån stockholm...
Dagen kom och flyttbilen stod utanför längst nere på gården.
Både jag och Paulina stod och grät... jag fick en liten dekorsten av henne.
Den har jag fortfarande kvar.
Hela resan satt och klämde på den stenen. I andra handen hade jag min apa.
Om en 9åring kan känna saknad... var det det jag gjorde då.
Jag träffade henne en solig dag när jag var ute i lekparken på baksidan.
Minns det så väl som om det vore igår. Jag har fortfarande kvar det kortet på oss
som hennes mamma knäppte under den första dagen vi träffades.
Hon hade precis flyttat hit från Ryssland och kunde inte mycket svenska.
Men eftersom jag kunde ganska bra engelska för en 6-åring så pratade vi engelska med varandra.
Hon började i min klass i början av sommaren och vi tog alltid sällskap till skolan,
jag lärde henne svenska ord och vi blev världens bästa kompisar.
Hon hade ett gosedjur som var en apa, när jag fyllde 7år fick även jag en, en My little monkey.
Den apan var mitt allt, hon sov med mig, han kollade på tv med mig, han lekte med mig och paulina och hennes apa.
Vi fyra var bästa vänner.
Det var Paulina som lärde mig att bästa kompisar verkligen finns, eftersom jag aldrig haft en riktig kompis.
Hon var den som tröstade mig när jag var ledsen över mamma, hon var den som stod och väntade på mig när jag skulle hem från dagmamman när mamma jobbade sent, det var hon som alltid fanns några trappor ner.
Jag fick nästan 3 underbara år med denna tjej.
Sen berättade mamma en sak, jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt 9 åriga liv...
Vi skulle flytta från stockholm.
Vi skulle inte flytta 2 hus bort, vi skulle inte flytta några kilometer bort... Vi skulle flytta ifrån stockholm...
Dagen kom och flyttbilen stod utanför längst nere på gården.
Både jag och Paulina stod och grät... jag fick en liten dekorsten av henne.
Den har jag fortfarande kvar.
Hela resan satt och klämde på den stenen. I andra handen hade jag min apa.
Om en 9åring kan känna saknad... var det det jag gjorde då.
Kom hit och hjälp...
Jag blev rädd. vad skulle jag 7 år gammal kunna göra?
Jag visste inte hur man tröstade, jag förstod inte.
Jag frågade mamma varför hon grät. Men fick inget svar.
Jag blev ännu räddare och visste inte vad jag skulle ta mig till.
Mamma var full & satt och grät vid spisen.
Så jag gjorde det första som kom upp i mitt huvud...
Jag gick till telefonen som stod på hall bänken, på denna tid fanns det inte trådlösa telefoner, och jag ringde mammas kompis Peter, tror jag han hette.
Han svarade och jag berättade för honom vad som hänt och han sa att jag skulle komma över direkt.
Han bodde inte alls långt bort, så inom 5 minuter var han där.
Han plingade på och jag öppnade.
Jag hörde hur mamma skrek från köket och frågade "vem fan är det vid denna tid?!"
Han la handen på min axel och bad mig att gå och lägga mig. Han skulle ta hand om detta...
Den natten sov jag inte mycket, jag låg och tänkte på mamma.
Jag tyckte synd om henne och mådde dåligt över att jag hade gått över till krogen...
Jag visste inte hur man tröstade, jag förstod inte.
Jag frågade mamma varför hon grät. Men fick inget svar.
Jag blev ännu räddare och visste inte vad jag skulle ta mig till.
Mamma var full & satt och grät vid spisen.
Så jag gjorde det första som kom upp i mitt huvud...
Jag gick till telefonen som stod på hall bänken, på denna tid fanns det inte trådlösa telefoner, och jag ringde mammas kompis Peter, tror jag han hette.
Han svarade och jag berättade för honom vad som hänt och han sa att jag skulle komma över direkt.
Han bodde inte alls långt bort, så inom 5 minuter var han där.
Han plingade på och jag öppnade.
Jag hörde hur mamma skrek från köket och frågade "vem fan är det vid denna tid?!"
Han la handen på min axel och bad mig att gå och lägga mig. Han skulle ta hand om detta...
Den natten sov jag inte mycket, jag låg och tänkte på mamma.
Jag tyckte synd om henne och mådde dåligt över att jag hade gått över till krogen...
Kom hem
Det var en promenad på ungefär 20 minuter till krogen.
Jag visste vägen dit för jag har följt med mamma flera gånger,
medans mamma satt och tog sina öl så satt jag alltid och åt pitabröd som killen som ägde stället bjöd mig på.
Han nöp mig alltid i kinden och sa att jag var så söt.
Jag har ganska många minnen från den krogen. Jag kommer ihåg en gång när en svart man satt och spelade vid en sån där slottmaskin. Och han vann, så fick jag 5 kr! Då var man bra lycklig.
Jag kom iallafall fram till krogen utan några problem på vägen.
När jag klev in genom dörren möttes jag av en vägg av cigarettrök, sprit doft och massa prat.
Genom den tjocka dimman av cigarettrök kunde jag utskilja mamma i mitten av rummet.
Jag gick sakta fram till bordet likt en hund med svansen mellan benen och drog lite i mammas tröja.
"Vad gör du här?!" Var det jag fick till svar.
Hennes andedräkt luktade alkohol.
Jag berättade för mamma hur jag var rädd hemma och hade gått hit för jag saknade henne.
Mamma skämdes över mig, det såg man på henne.
"ja... då är vi väl tvungen av gå hem då..." sa hon.
Vi sa hejdå till allihopa och mamma tog mig i handen och vi var påväg hem.
Väl hemma fick jag gå och lägga mig direkt eftersom det var "sent".
Senare på natten vaknade jag av att jag hörde någonting från köket.
Jag gick ut och där satt mamma, nerhasad vid spiset och grät...
Jag visste vägen dit för jag har följt med mamma flera gånger,
medans mamma satt och tog sina öl så satt jag alltid och åt pitabröd som killen som ägde stället bjöd mig på.
Han nöp mig alltid i kinden och sa att jag var så söt.
Jag har ganska många minnen från den krogen. Jag kommer ihåg en gång när en svart man satt och spelade vid en sån där slottmaskin. Och han vann, så fick jag 5 kr! Då var man bra lycklig.
Jag kom iallafall fram till krogen utan några problem på vägen.
När jag klev in genom dörren möttes jag av en vägg av cigarettrök, sprit doft och massa prat.
Genom den tjocka dimman av cigarettrök kunde jag utskilja mamma i mitten av rummet.
Jag gick sakta fram till bordet likt en hund med svansen mellan benen och drog lite i mammas tröja.
"Vad gör du här?!" Var det jag fick till svar.
Hennes andedräkt luktade alkohol.
Jag berättade för mamma hur jag var rädd hemma och hade gått hit för jag saknade henne.
Mamma skämdes över mig, det såg man på henne.
"ja... då är vi väl tvungen av gå hem då..." sa hon.
Vi sa hejdå till allihopa och mamma tog mig i handen och vi var påväg hem.
Väl hemma fick jag gå och lägga mig direkt eftersom det var "sent".
Senare på natten vaknade jag av att jag hörde någonting från köket.
Jag gick ut och där satt mamma, nerhasad vid spiset och grät...
Det var en gång
Den här berättelsen börjar med det första jag någonsin kommer ihåg...
Ett första minne ska vara glatt, ett första minne ska vara något bra. Men så var det inte i detta fallet.
Jag kommer ihåg den natten, mamma var nere på den vanliga krogen hon brukade vara på.
Det var på den tiden man fortfarande kunde röka på krogarna, man kunde stojja och ha sig bäst man ville...
Mamma älskade den krogen. Hon brukade vara där ganska ofta.
Men denna kväll var inte som vanligt, 7 år gammal lämnar hon mig hemma och säger att hon kommer tillbaka runt 8 tiden.
Eftersom jag hade för mycket respekt för min mamma kunde jag inte säga ifrån.
Jag vågade inte.
Hon gav mig nyckeln om jag kanske skulle gå ner till min kompis som bodde på samma gård. (Paulina)
Klockan 6 började bolibompa och jag satt fast spikad vid tv:n fast det var ett rejält blåsväder utanför.
Jag kommer ihåg att det var pippi långstrump som var på tv:n... Den tecknade versionen.
Jag älskade pippi.
Bolibompa slutade. Det var mörkt ute. Jag gick ut i köket och kollade på klockan. 7 var den.
Det var mörkt ute och vinden gjorde att fönstrerna skallrade ibland.
Min mörkrädsla började sätta in, jag var liten... jag var rädd... jag ville till mamma.
Klockan blev 8 och ingen mamma var hemma.
Klockan blev halv 9... ingen mamma hemma.
Jag gick ut på balkongen och såg ingen skymt av henne.
Sista gången jag kollade på klockan var klockan 9. Då bestämde jag mig.
Jag satt på mig min blåa jacka och mina rosa dojjor med karborband på.
Jag skulle hämta mamma, jag var rädd.
Jag låser dörren med nyckeln mamma gett mig och jag går in i hissen.
Vi bodde högst upp på sjätte våningen, så hiss var nödvändigt.
Den kvällen klev jag ut, 7 år gammal för att hitta mamma, i stockholm.
Ett första minne ska vara glatt, ett första minne ska vara något bra. Men så var det inte i detta fallet.
Jag kommer ihåg den natten, mamma var nere på den vanliga krogen hon brukade vara på.
Det var på den tiden man fortfarande kunde röka på krogarna, man kunde stojja och ha sig bäst man ville...
Mamma älskade den krogen. Hon brukade vara där ganska ofta.
Men denna kväll var inte som vanligt, 7 år gammal lämnar hon mig hemma och säger att hon kommer tillbaka runt 8 tiden.
Eftersom jag hade för mycket respekt för min mamma kunde jag inte säga ifrån.
Jag vågade inte.
Hon gav mig nyckeln om jag kanske skulle gå ner till min kompis som bodde på samma gård. (Paulina)
Klockan 6 började bolibompa och jag satt fast spikad vid tv:n fast det var ett rejält blåsväder utanför.
Jag kommer ihåg att det var pippi långstrump som var på tv:n... Den tecknade versionen.
Jag älskade pippi.
Bolibompa slutade. Det var mörkt ute. Jag gick ut i köket och kollade på klockan. 7 var den.
Det var mörkt ute och vinden gjorde att fönstrerna skallrade ibland.
Min mörkrädsla började sätta in, jag var liten... jag var rädd... jag ville till mamma.
Klockan blev 8 och ingen mamma var hemma.
Klockan blev halv 9... ingen mamma hemma.
Jag gick ut på balkongen och såg ingen skymt av henne.
Sista gången jag kollade på klockan var klockan 9. Då bestämde jag mig.
Jag satt på mig min blåa jacka och mina rosa dojjor med karborband på.
Jag skulle hämta mamma, jag var rädd.
Jag låser dörren med nyckeln mamma gett mig och jag går in i hissen.
Vi bodde högst upp på sjätte våningen, så hiss var nödvändigt.
Den kvällen klev jag ut, 7 år gammal för att hitta mamma, i stockholm.