112... vad är ditt problem?

En dag när jag var 11 år så åkte mamma och mormor iväg på en kryssning.
Mamma var så glad att få komma iväg lite med mamma sin för lite ensamtid.
Jag blev lämnad hemma med nyckel och dom skulle komma hem senare på kvällen/natten.
Dom åkte tidigt på morgonen, och mamma sa hejdå och tog sin stora rullväska och gick.

Jag gick till katarina som vanligt den dagen och kom hem vid 6 och värmde lite mat mamma lämnat.
Jag satt mig och kollade på tv och klockan blev 8 och det började bli mörkt.
Mörkrädd som jag var tände jag alla lampor som fanns på övervåningen.
Minsta lilla ljud gjorde ont i min mage och jag trodde någon skulle komma och ta mig.

Vid 12 ringer det på dörren, Där står mamma med ett sår över ögonbrynen och luktar sprit.
Mormor sa att hon hade ramlat och slagit sig på ett räcke när hon skulle av kryssningen.
Jag hjälpte mamma in med den stora väskan full av alkohol hon köpt.
Hon vinglade in i köket och ställde sig vid fläkten och rökte.
Jag ställde mig bakom henne och gav katterna lite mat.
"jag känner mig jätte konstig" säger hon.
Jag vände mig mot henne och det var allt jag hann innan hon ramlade ihop mot mig.
Med min lilla vikt kunde jag inte hålla upp henne så jag låg under henne.
Jag kravlade mig bort från henne.
Jag ställde mig över henne och ruskade på henne, "mamma... mamma!!"
Inget svar.

Precis som jag lärt mig så var min första tanke att ringa 112.
Med skakiga händer så tog jag upp telefonen och möttes av en kvinnoröst.
"112... vad är ditt problem?"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0