inteheltsomdu

Jag förklarade för kvinnan i telefonen allt som hänt och hon sa att hon hade skickat en ambulans.

Hon bad mig stanna i telefonen och ställde en rad frågor till mig.
"Andas hon som vanligt?"
"Är hon varm?"
"Hur ligger hon?"...

Det tog inte lång tid innan ambulansen kom, dom plingade på och jag öppnade.
In kom en man och en kvinna, båda med två väskor.
Dom kollade på mamma och frågade en rad frågor dom också.
"Hur mycket har hon druckit?"
"Tar hon nå tabletter?"
"Har du någon du kan sova hos inatt?"
Jag kunde inte svara på någon av dom.
Nej, jag vet inte hur mycket hon har druckit...
Jag vet inte... kolla i skåpen...
Jag vet inte...

Jag var vid denna tiden bra vän med vår grannes dotter Karin.
Mamma var god vän med hennes mamma, och hon var som en extra mamma för mig.
Vi kan kalla henne för "E"
Så jag ringde in dit och frågade om det gick bra, hon blev orolig och frågade om hon kunde hjälpa mig med något.
Nej, mamma var redan påväg till sjukhuset.

På morgonen väcker E mig och jag går upp och äter frukost.
Hon förklarar för mig att mamma hade blivit magpumpad och efter det vägrade hon vara kvar på sjukhuset.
Hon hade gått hem mitt i natten...