Lika barn leka bäst

Jag började i en annan klass, på en annan skola.
Där hade jag en kompis som jag kände sen tidigare,
hon bodde på min gata.

Allt började ganska bra, och jag började få vänner.
Killarna retade mig, jag var svennebarn, jag var en gris...
Ja, inget jag inte hade hört förut, jag var nästan van kan man säga.
Till en dag brast det för mig.
Jag började slåss, på rasterna, fällde krokben på lektionerna, kastade papper...
Jag hade en jacka med en hård kedja som jag brukade slå killarna med när dom kom för nära.

En dag skulle vi iväg på utflykt, jag gjorde allt för att jävlas med
en kille i klassen som verkligen gick mig på nerverna, P.
Varken jag eller P hade gillat varandra från början,
och vi slogs ungefär varje rast och lärarna fick ibland gå imellan.
Denna dag cyklade vi dit vi skulle, och vi skrek massa saker mot varandra.
Tillslut hoppade båda av cyklarna och vi hamnade på marken, vi slogs och slogs...
Tills folk fattade att vi hade stannat.
Det slutade med att jag fick massa skrapsår och en fläskläpp, blev hemskickad och fick inte vara med på utflykten då det tydligen var jag som startat bråket... enligt grabbarna.
Hade ju inte jätte många i klassen så det var inga som stod bakom mig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0