inteheltsomdu

Jag blev rädd. vad skulle jag 7 år gammal kunna göra?
Jag visste inte hur man tröstade, jag förstod inte.
Jag frågade mamma varför hon grät. Men fick inget svar.
Jag blev ännu räddare och visste inte vad jag skulle ta mig till.
Mamma var full & satt och grät vid spisen.
Så jag gjorde det första som kom upp i mitt huvud...
Jag gick till telefonen som stod på hall bänken, på denna tid fanns det inte trådlösa telefoner, och jag ringde mammas kompis Peter, tror jag han hette.
Han svarade och jag berättade för honom vad som hänt och han sa att jag skulle komma över direkt.
Han bodde inte alls långt bort, så inom 5 minuter var han där.
Han plingade på och jag öppnade.
Jag hörde hur mamma skrek från köket och frågade "vem fan är det vid denna tid?!"
Han la handen på min axel och bad mig att gå och lägga mig. Han skulle ta hand om detta...

Den natten sov jag inte mycket, jag låg och tänkte på mamma.
Jag tyckte synd om henne och mådde dåligt över att jag hade gått över till krogen...